jävla gnällspikar.

jag är så jävla trött på folk som bara gnäller och gnäller. jag gnäller, mer än bara ibland. men inte hela jävla dagarna. visst man kan ha dåliga dagar. men alla dagar kan inte vara så dåliga.
jag orkar inte höra på alla klagomål. hur kan man klaga på allting? hur är det möjligt?
just nu är det jag som gnäller. men all denna negativitet kanske smittar av sig. åh, jag vet inte.

jag älskar livet för det mesta. när man tänker på att flytta hemifrån, skaffa barn & allt det där. ja, då känns det som att man har mycket att se fram emot. nu efter att jag har vart sjuk har jag verkligen ansträng mig i skolan. har inte pluggat så mycket utanför skolan, men i skolan har jag verkligen bättrat mig. är nöjd med mig själv. är nöjd med livet.
jag har världens bästa vänner (oftast), jag har världens bästa pojkvän, jag har en grymt bra klass, jag är allmänt nöjd med skolan, jag är nöjd med allt hemma. allt är bara underbart just nu!

nu ropar mamma att det är mat.
puss