Panik

Idag är en sådan dag när jag bara vill hälla i mig mängder av alkohol och känna hur fyllan sakta tar över min kropp. Känna hur balanssinne och förmåga att tänka sakta domnar bort. Blunda och känna hur hela världen snurrar, som om man satt i en karusell. Idag vill jag fly långt bort ifrån verkligheten. Vara i min egen lilla värld. Idag är jag svag och vill krypa in i ett hörn och sitta helt ensam. Låta världen snurra runt och själv stå still. Paniken och rädslan tar över mig en dag som den här. Jag kan inte hantera verkligheten.
Jag hatar att se dig brytas ner. Jag hatar att sitta så många mil bort. Mina ord betyder ingenting när ett sådant avstånd existerar. Jag sitter som en åskådare och ser hur du sakta tynar bort. Vi är lycka, sa vi. Klarar lyckan att hålla med så många mils avstånd? Jag är förvirrad. Alla hemska tankar hemsöker mig i sömnen. Jag vrider mig runt i sängen, timme efter timme innan jag äntligen faller i sömn. Då är du där, men du är borta. Om du försvann, vad skulle det bli av mig då? Så många gånger som du dragit upp mig när jag fallit. Tvingat mig att gå igen. Varför kan inte jag tvinga dig att gå? Jag skakar när jag tänker på det här. Känner hur tårarna brinner under ögonlocken. Jag vill blunda, jag vill inte se vad som pågår. Men mina ögon är vidöppna. Ser varje steg på vägen. Jag älskar dig, du får inte lämna mig. Du kan inte lämna mig!
Emelie Wennström. Vi är lycka, vi är kärlek, vi är föralltid!