förlåt. jag är ett as.

jag kan va en sån jävla bitch. jag kan sura ihop över minsta lilla sak & jag misstolkar allt för ofta.
jag har spenderat dom senaste timmarna med att ignorera sms & neka samtal. jag har vart förbannad. jag har velat ändra helgens planer & allt för en sån jävla liten grej.
men alldeles nyss fick jag panik och kände mig så extremt ensam. jag fick ångest och blev förbannad på mig själv för att jag blivit så sur. men jag är så jävla envis, så jävla stolt att jag inte kan få mig själv att skicka ett litet jävla sms. "förlåt", "jag är ett as". vad fan som helst. finns en miljon saker att skriva.
det är ju så typiskt att jag ska bli så jävla sur på en sån person som man inte ska bli sur på. för att den personen är världens snällaste, underbaraste & gulligaste. det är så jävla mycket jag att bli skitsur på någon som jag verkligen tycker om!
ska gräva ner mig i ett par år tills jag mognat & blivit normal!